Mormor
2010-12-20
Inatt drömde jag om min mormor, Luisa, för första gången (som jag minns) sedan hon dog i somras. Min familj, Magda och jag var på väg till Chile för att hälsa på mormor, morfar och min morbror. I drömmen minns jag långa korridorer och mycket folk, baggagevagnar och förvirring. Slutligen var vi framme vid "andra sidan", dvs när man hämtat ut sina väskor och sluppit undan tullpoliser (?) och kommer ut på andra sidan likt Alice genom kaningropen. Väl framme fick jag inte lov att krama min älskade mormor... hon klappade mig tafatt på axlarna och bad mig hålla avståndet. Rör inte mitt ansikte, är du snäll, sa hon. Jag blev sårad men bortförklarade hennes reaktion med att hon kanske var förkyld och inte ville smitta mig. Sedan förstod jag att det snarare var jag som var "sjuk". Sjuk för att jag bor med en tjej, sjuk för att jag ligger med henne. Sjuk för att jag hade tagit med mig henne dit.
Jag berättade aldrig för mormor (att jag har en flickvän), innan hon dog, det kändes onödigt och jag tänkte att hon ändå inte skulle förstå det. Det skulle bara orsaka problem och dylikt. Men jag undrar vad hon hade tyckt om det... jag undrar om hon hade skakat på axlarna åt det eller om hon hade slutat prata med mig. Det hade inte gjort någon större skillnad, vi pratades mest bara vid i telefon ett par gånger om året och jag kände henne inte. Nu när jag tänker på det är ju min morbror bög... och det är en sak som absolut inte kommer på tal om hemma hos dem. Trots att de med sannolikhet visste/vet, innerst inne.
Det jag minns från min vistelse i Chile för snart tre år sedan är att hon inte kändes särskilt mormorslik. Men sånt får man väl inte säga.
Vart hon än är eller gör just nu, förutsatt att det finns någonting efter döden (det tror jag på), hoppas jag att hon har det bra.
Inatt drömde jag om min mormor, Luisa, för första gången (som jag minns) sedan hon dog i somras. Min familj, Magda och jag var på väg till Chile för att hälsa på mormor, morfar och min morbror. I drömmen minns jag långa korridorer och mycket folk, baggagevagnar och förvirring. Slutligen var vi framme vid "andra sidan", dvs när man hämtat ut sina väskor och sluppit undan tullpoliser (?) och kommer ut på andra sidan likt Alice genom kaningropen. Väl framme fick jag inte lov att krama min älskade mormor... hon klappade mig tafatt på axlarna och bad mig hålla avståndet. Rör inte mitt ansikte, är du snäll, sa hon. Jag blev sårad men bortförklarade hennes reaktion med att hon kanske var förkyld och inte ville smitta mig. Sedan förstod jag att det snarare var jag som var "sjuk". Sjuk för att jag bor med en tjej, sjuk för att jag ligger med henne. Sjuk för att jag hade tagit med mig henne dit.
Jag berättade aldrig för mormor (att jag har en flickvän), innan hon dog, det kändes onödigt och jag tänkte att hon ändå inte skulle förstå det. Det skulle bara orsaka problem och dylikt. Men jag undrar vad hon hade tyckt om det... jag undrar om hon hade skakat på axlarna åt det eller om hon hade slutat prata med mig. Det hade inte gjort någon större skillnad, vi pratades mest bara vid i telefon ett par gånger om året och jag kände henne inte. Nu när jag tänker på det är ju min morbror bög... och det är en sak som absolut inte kommer på tal om hemma hos dem. Trots att de med sannolikhet visste/vet, innerst inne.
Det jag minns från min vistelse i Chile för snart tre år sedan är att hon inte kändes särskilt mormorslik. Men sånt får man väl inte säga.
Vart hon än är eller gör just nu, förutsatt att det finns någonting efter döden (det tror jag på), hoppas jag att hon har det bra.
Februari 2008
Morbror, hans farbror, min morfar, min mormor, jag och min mors kusin.
Kommentarer
Trackback
